Kommer sakna dig
Ingen lycka varar för evigt. Ibland kommer lyckan för att retas och ibland kommer den för att stanna och ge en falsk känsla av trygghet. Man tror att livets stora gåta är löst och att inget ont kan ta sig in i den stora lyckobubbla man sitter influten i. Den är stor och vacker kanske till och med halvrosa skimmer skymtas. Den svävar upp i luften och man är tyngdlös, inget kan nå en. Förutom det där onda. Det som lyckan alltid flyr från. Det kan vara vad som helst och se ut hur som helst. Något som dock alltid är den samma är nålen som sticker hål på det vackra. Bubblan spricker och du faller. Du är inte längre tyngdlös och fri från allt elände. Dina ögon öppnas för en hemskare värld än den du lämnade innan din bubbla blev till. Du är sårad. Nålen stack inte bara hål på det sköra som byggde upp bubblans skyddande vägg, utan stack även hål på dig. Rakt in i det som pumpar, det som ger dig liv.
Mirom har tre önskningar i sitt liv. Den första är att komma till Australien. Få resa runt. Njuta av den fina miljön och det rika djurlivet.
Den andra och kanske den enklaste att göra sann är en kakadua. Men för att det ska bli möjligt måste jag ha tid och orka till att ge denna den uppmärksamhet och fostran som den kräver.
Den sista, som är raka motsatsen till att göra sann än vad min andra önskning är, är att finna kärleken. Inte en människa jag ska spendera mitt liv med utan den person som kan väcka några känslor inom mig. Någon som inte är lika rädd som mirom att visa sina känslor. Någon som vågar stanna hos mig och ta sig den tid som krävs för att lära känna mig. Du var den personen men nu är du borta.
Livet blir aldrig som man tänkt sig och redan som 17 åring har mirom lärt sig detta. När man var en bortskämd kid på fem års gamla ben och först fick höra detta, förstod man inte hur det kunde vara möjligt. Jag är säker på att redan då hade man tusen drömmar. Allt var möjligt. Man förstod inte bättre…men allt eftersom åren fick minskade drömmarna…tusen niohundrafemtio sjuhundra tvåhundra osv tills man bara hade tre kvar. Kommer dessa drömmar också dunsta bort likt vatten i en varm bastu. I så fall kommer man vara en 20 årig blond tös med små bröst och ingen självrespekt kvar, men sorgligast av allt man kommer vara denna tös och samtidigt inte ha några drömmar kvar. Gnistan i de gråblå ögonen kommer vara borta. Flamman som en gång brann i de unga femåriga, något naiva ögonen kommer sen länge vara borta.
När du gick tog du min styrka med dig. Patrik du betydde allt för mig. Det gör du fortfarande. Det är så hemskt att det faktum att jag hade en kille nära mig för ett tag skulle få dig att springa iväg. Oavsätt om jag har en människa som jag har ett förhållande med så betyder inte det att vår relation måste se annorlunda ut. Du var min styrka och det var bara dig jag kunde vara svag inför. Jag är så ensam och mitt liv är inte det samma utan dig. Det kommer aldrig bli så igen. Mitt hjärta kommer aldrig repa sig efter det nålstick som detta orsakade. Såret kommer läka men ärret kommer finnas kvar och göra sig påmint. Igår grät jag. Det mest obehagliga var att jag grät av att höra den lyckligaste låten som finns. Yummy yummy yummy I got love in my tummy and I feel like I’m loving you…oh love to hold you oh love to kiss you oh love I won’t let you go. Man kan älska sina vänner. Kanske är den kärleken store än den till pojkvänner / flickvänner då vänner alltid finns kvar…eller det var det jag trodde på innan. Vad ska mirom nu tro på?
Mirom har tre önskningar i sitt liv. Den första är att komma till Australien. Få resa runt. Njuta av den fina miljön och det rika djurlivet.
Den andra och kanske den enklaste att göra sann är en kakadua. Men för att det ska bli möjligt måste jag ha tid och orka till att ge denna den uppmärksamhet och fostran som den kräver.
Den sista, som är raka motsatsen till att göra sann än vad min andra önskning är, är att finna kärleken. Inte en människa jag ska spendera mitt liv med utan den person som kan väcka några känslor inom mig. Någon som inte är lika rädd som mirom att visa sina känslor. Någon som vågar stanna hos mig och ta sig den tid som krävs för att lära känna mig. Du var den personen men nu är du borta.
Livet blir aldrig som man tänkt sig och redan som 17 åring har mirom lärt sig detta. När man var en bortskämd kid på fem års gamla ben och först fick höra detta, förstod man inte hur det kunde vara möjligt. Jag är säker på att redan då hade man tusen drömmar. Allt var möjligt. Man förstod inte bättre…men allt eftersom åren fick minskade drömmarna…tusen niohundrafemtio sjuhundra tvåhundra osv tills man bara hade tre kvar. Kommer dessa drömmar också dunsta bort likt vatten i en varm bastu. I så fall kommer man vara en 20 årig blond tös med små bröst och ingen självrespekt kvar, men sorgligast av allt man kommer vara denna tös och samtidigt inte ha några drömmar kvar. Gnistan i de gråblå ögonen kommer vara borta. Flamman som en gång brann i de unga femåriga, något naiva ögonen kommer sen länge vara borta.
När du gick tog du min styrka med dig. Patrik du betydde allt för mig. Det gör du fortfarande. Det är så hemskt att det faktum att jag hade en kille nära mig för ett tag skulle få dig att springa iväg. Oavsätt om jag har en människa som jag har ett förhållande med så betyder inte det att vår relation måste se annorlunda ut. Du var min styrka och det var bara dig jag kunde vara svag inför. Jag är så ensam och mitt liv är inte det samma utan dig. Det kommer aldrig bli så igen. Mitt hjärta kommer aldrig repa sig efter det nålstick som detta orsakade. Såret kommer läka men ärret kommer finnas kvar och göra sig påmint. Igår grät jag. Det mest obehagliga var att jag grät av att höra den lyckligaste låten som finns. Yummy yummy yummy I got love in my tummy and I feel like I’m loving you…oh love to hold you oh love to kiss you oh love I won’t let you go. Man kan älska sina vänner. Kanske är den kärleken store än den till pojkvänner / flickvänner då vänner alltid finns kvar…eller det var det jag trodde på innan. Vad ska mirom nu tro på?
Kommentarer
Trackback
