ifall datorn lägger av
Fjodor Dostojevskijs uppväxt
Den 11 november 1821 föddes ett barn på ett sjukhus i Moskva. Han döptes till namnet Fjodor Dostojevskij och hade en äldre bror. Med tiden fick han ytterligare sex syskon. Hans far var läkare i ett fattighus och modern var hemmafru.
Hemmet dominerades av fadern. Han hade ett svårt humör som gick från hetsig brutalitet till snyftande sentimentalitet vilket gick ut över hustru och barn. Fjodors far var väldigt snål då han hemskt gärna ville bli accepterad och komma in i den respektfulla godsägarklassen.
Familjen ägde en gård ute på landet där de kunde spendera sina somrar, men Fjodor trivdes bäst i staden.
Fjodor hade under hela sin barndom älskat att läsa, men eftersom han inte gick i en riktig skola förrän vid 12 års ålder lärde han sig istället att läsa och skriva efter den bibliska historien.
Under året han blev 15 skulle hans liv komma att förstöras. Vid hans moders död splittrades familjen. Han och hans äldre bror skickades till ingenjörsskolan i Sankt Petersburg. Detta var ett billigt sätt för den snåla fadern att bli av med två av åtta barn, då staten betalade deras tre år på internatet.
Fadern drog sig nu tillbaka till sin gård där han gjorde lite som han ville. Där ibland våldtog han kvinnorna bland tjänstefolket och plågade sina bönder. Tjänstefolket fick snart nog och dödade fadern. Med detta bad Fjodor att man inte skulle nämna faderns namn och det var mycket sällan han nämnde sin far.
1841 blev Fjodor fänrik och fick lov att logera ute på stan, även om det ännu var två år kvar till slutexamen, som han med medelmåttiga resultat avlade 1843. Han fick plats på ett ritkontor men slutade följande år för att koncentrera sig på skrivandet. Åren som följde var en kamp för att slå igenom.
Då han väl, efter stort slit slog igenom 1841 (Arma människor) blev det en stor succé. Men denna steg honom åt huvudet och han blev irriterat självupptagen, vilket blev hans undergång. Människor var trötta på hans skryt. Han sågs som en narr.
Fjodor återvände nu till sin drömmande tillvaro där den självförvållade fattigdomen hemsökte honom. Han var svårt spelberoende och spenderade stora summor på spel.
En tredje sak som kom att bidra till hans undergång var diagnosen om epilepsi. Men enligt honom själv var inte sjukdomen bara på ont. Innan anfallen kunde han känna en känsla av harmoni och salighet över allt förstånd. På grund av dessa uppenbarelser övergav Fjodor sin religion.
Fjodors framtid förvärrades för varje dag som gick. Men han hade ingen annan än sig själv att skylla.
I april 1849 arresterades Fjodor för att ha deltagit tillsammans med ett antal andra i illegala möten, där Rysslands framtid och västerländska samhällsidéer diskuterades. Som straff förväntade de sig några års landsförvisning, men de blev dömda till döden. De fördes till torget där likkistorna väntade.
Men i samma stund som de första, där ibland Fjodor, blev fastbundna vid pålen steg en kurir fram och meddelade att allt var arrangerat. Nikolaus den förste hade arrangerat detta skådespel för att statuera ett avskräckande exempel.
Gruppen fick en ny dom och skickades till Sibirien. Domen blev nu fyra år i tukthus plus att på obestämd tid arbeta som soldat i ett straffregemente. Detta visade sig vara i fem år.
Under denna tid träffade han sitt livs första kärlek. Hennes namn var Maria Isjaeva. Denna 26 åring var då gift med en obotlig alkoholist. Men efter att Dostojevskij fått jobb som officer, skilde hon sig och gifte om sig med honom. Men deras äktenskap blev olyckligt. Maria var svartsjuk och kunde inte behärska sitt temperament. Då hon dog i tuberkulos hade hon och Dostojevskij glidit isär.
Han flyttade tillbaka till Ryssland och var tvungen att börja om sin författarkarriär men kom snart igen då han publicerade Döda huset. Även denna gång steg populariteten honom åt huvudet. Vid samma tid blev hans tidskrift, Vremja, förbjuden då den hjälpte till att piska upp den redan spända stämningen i Ryssland. Som att inte detta var nog dog först hans fru och sen hans bror Michel som han hade tidskriften tillsammans med.
Parallellt med detta inträffade en ny kärlekshistoria. Hon var 20 år yngre än Fjodor och bar namnet Apollinarja Suslova. Efter att ha hört honom berätta om sina fängelse upplevelser blev de förälskade och de blev snart ett par. Även detta förhållande kom att bli stormigt då Fjodor inte höll måttet inför Apollinarjas idealiserande föreställningar.
Trots att förhållandet var en pina bestämde de sig för att åka till Frankrike. Men Fjodor skulle komma att bli uppehållen på grund av ekonomiska själ. Han hölls också kvar av sitt spelberoende.
Då han väl tagit sig till Paris såg det ut att vara för sent. Apollinarja hade förälskat sig på nytt. Det slutade med att Fjodor blev hennes förtrogna och de följdes åt till Italien. Här förödmjukade hon honom gång på gång men Fjodor var för besatt av hennes temperament för att kunna lämna henne.
1871 återvände han till Ryssland där han förde ett lugnt liv.
Fjodor dog 1881 endast 60 år gammal.
Tiden då han växte upp
I Ryssland rådde tsarvälde.
Samhället var väldigt delat då Fjodor levde. Det fanns de som levde i extrem fattigdom och de som levde i ofattbar lyx. Klyftan mellan dem var stor. Sedan fanns även klasser där emellan.
Det var på det viset ett väldigt orättvist samhälle. Kvinnans situation var inte heller den bästa. Det var väldigt sällan som en kvinna var utbildad och arbetade. Hon skulle vara hemma och ta hand om hus och barn.
Religion? Tro?
Som epokgörande historiska händelser under perioden till år 1917 bör man notera Katarina II den Storas regerande som anses vara uppblomstringstid för Ryska Imperiet; det Fosterländska kriget år 1812 och fördrivande av Napoleon från Ryssland; reformen år 1861 som upphävde livegenskapen i Ryssland;
Tsaren försökte underlätta Rysslands väg mot industrialisering och 1850 var järnvägen S:t Petersburg-Moskva klar.
Ryssland 1800-talet
Verk
Fjodor är antagligen Rysslands största författare. Han skapade den psykologiska romanen.
Till hans mest uppskattade verk brukar man räkna Brott och straff, bröderna Karamazov och Idioten.
Det var början till det som kom att bli hans genre; romanen. Fjodor hade en väldigt sarkastisk humor. Dostojevskij påstod att människan inte alls var någon förnuftig varelse. Hon kunde enligt honom handla hur vansinnigt som helst bara hon fick driva igenom sin fria vilja.
Dubbelgångaren (1846), en inträngande studie i en personlighets gradvisa
sönderfall, det första provet på Fjodors psykologiska mästerskap, var
däremot före sin tid. Vita nätter (1848) med sin romantiska nattvandrare
och sin Petersburgsstämning är Fjodors mest lyriska verk.
Sättet att skriva på/spegling i hans verk
Dostojevskijs barndom har påverkat hans skrivande mycket. Han uttrycker ofta känslor från denna tid i sina verk. Ett exempel på det är hans bok Dubbelgångaren som handlar om en personlighets sönderfall. Det var början till det som kom att bli hans genre; romanen. Fjodor hade en väldigt sarkastisk humor och påstod att människan inte alls var någon förnuftig varelse. Hon kunde enligt honom handla hur vansinnigt som helst bara hon fick driva igenom sin fria vilja.
Den 11 november 1821 föddes ett barn på ett sjukhus i Moskva. Han döptes till namnet Fjodor Dostojevskij och hade en äldre bror. Med tiden fick han ytterligare sex syskon. Hans far var läkare i ett fattighus och modern var hemmafru.
Hemmet dominerades av fadern. Han hade ett svårt humör som gick från hetsig brutalitet till snyftande sentimentalitet vilket gick ut över hustru och barn. Fjodors far var väldigt snål då han hemskt gärna ville bli accepterad och komma in i den respektfulla godsägarklassen.
Familjen ägde en gård ute på landet där de kunde spendera sina somrar, men Fjodor trivdes bäst i staden.
Fjodor hade under hela sin barndom älskat att läsa, men eftersom han inte gick i en riktig skola förrän vid 12 års ålder lärde han sig istället att läsa och skriva efter den bibliska historien.
Under året han blev 15 skulle hans liv komma att förstöras. Vid hans moders död splittrades familjen. Han och hans äldre bror skickades till ingenjörsskolan i Sankt Petersburg. Detta var ett billigt sätt för den snåla fadern att bli av med två av åtta barn, då staten betalade deras tre år på internatet.
Fadern drog sig nu tillbaka till sin gård där han gjorde lite som han ville. Där ibland våldtog han kvinnorna bland tjänstefolket och plågade sina bönder. Tjänstefolket fick snart nog och dödade fadern. Med detta bad Fjodor att man inte skulle nämna faderns namn och det var mycket sällan han nämnde sin far.
1841 blev Fjodor fänrik och fick lov att logera ute på stan, även om det ännu var två år kvar till slutexamen, som han med medelmåttiga resultat avlade 1843. Han fick plats på ett ritkontor men slutade följande år för att koncentrera sig på skrivandet. Åren som följde var en kamp för att slå igenom.
Då han väl, efter stort slit slog igenom 1841 (Arma människor) blev det en stor succé. Men denna steg honom åt huvudet och han blev irriterat självupptagen, vilket blev hans undergång. Människor var trötta på hans skryt. Han sågs som en narr.
Fjodor återvände nu till sin drömmande tillvaro där den självförvållade fattigdomen hemsökte honom. Han var svårt spelberoende och spenderade stora summor på spel.
En tredje sak som kom att bidra till hans undergång var diagnosen om epilepsi. Men enligt honom själv var inte sjukdomen bara på ont. Innan anfallen kunde han känna en känsla av harmoni och salighet över allt förstånd. På grund av dessa uppenbarelser övergav Fjodor sin religion.
Fjodors framtid förvärrades för varje dag som gick. Men han hade ingen annan än sig själv att skylla.
I april 1849 arresterades Fjodor för att ha deltagit tillsammans med ett antal andra i illegala möten, där Rysslands framtid och västerländska samhällsidéer diskuterades. Som straff förväntade de sig några års landsförvisning, men de blev dömda till döden. De fördes till torget där likkistorna väntade.
Men i samma stund som de första, där ibland Fjodor, blev fastbundna vid pålen steg en kurir fram och meddelade att allt var arrangerat. Nikolaus den förste hade arrangerat detta skådespel för att statuera ett avskräckande exempel.
Gruppen fick en ny dom och skickades till Sibirien. Domen blev nu fyra år i tukthus plus att på obestämd tid arbeta som soldat i ett straffregemente. Detta visade sig vara i fem år.
Under denna tid träffade han sitt livs första kärlek. Hennes namn var Maria Isjaeva. Denna 26 åring var då gift med en obotlig alkoholist. Men efter att Dostojevskij fått jobb som officer, skilde hon sig och gifte om sig med honom. Men deras äktenskap blev olyckligt. Maria var svartsjuk och kunde inte behärska sitt temperament. Då hon dog i tuberkulos hade hon och Dostojevskij glidit isär.
Han flyttade tillbaka till Ryssland och var tvungen att börja om sin författarkarriär men kom snart igen då han publicerade Döda huset. Även denna gång steg populariteten honom åt huvudet. Vid samma tid blev hans tidskrift, Vremja, förbjuden då den hjälpte till att piska upp den redan spända stämningen i Ryssland. Som att inte detta var nog dog först hans fru och sen hans bror Michel som han hade tidskriften tillsammans med.
Parallellt med detta inträffade en ny kärlekshistoria. Hon var 20 år yngre än Fjodor och bar namnet Apollinarja Suslova. Efter att ha hört honom berätta om sina fängelse upplevelser blev de förälskade och de blev snart ett par. Även detta förhållande kom att bli stormigt då Fjodor inte höll måttet inför Apollinarjas idealiserande föreställningar.
Trots att förhållandet var en pina bestämde de sig för att åka till Frankrike. Men Fjodor skulle komma att bli uppehållen på grund av ekonomiska själ. Han hölls också kvar av sitt spelberoende.
Då han väl tagit sig till Paris såg det ut att vara för sent. Apollinarja hade förälskat sig på nytt. Det slutade med att Fjodor blev hennes förtrogna och de följdes åt till Italien. Här förödmjukade hon honom gång på gång men Fjodor var för besatt av hennes temperament för att kunna lämna henne.
1871 återvände han till Ryssland där han förde ett lugnt liv.
Fjodor dog 1881 endast 60 år gammal.
Tiden då han växte upp
I Ryssland rådde tsarvälde.
Samhället var väldigt delat då Fjodor levde. Det fanns de som levde i extrem fattigdom och de som levde i ofattbar lyx. Klyftan mellan dem var stor. Sedan fanns även klasser där emellan.
Det var på det viset ett väldigt orättvist samhälle. Kvinnans situation var inte heller den bästa. Det var väldigt sällan som en kvinna var utbildad och arbetade. Hon skulle vara hemma och ta hand om hus och barn.
Religion? Tro?
Som epokgörande historiska händelser under perioden till år 1917 bör man notera Katarina II den Storas regerande som anses vara uppblomstringstid för Ryska Imperiet; det Fosterländska kriget år 1812 och fördrivande av Napoleon från Ryssland; reformen år 1861 som upphävde livegenskapen i Ryssland;
Tsaren försökte underlätta Rysslands väg mot industrialisering och 1850 var järnvägen S:t Petersburg-Moskva klar.
Ryssland 1800-talet
Verk
Fjodor är antagligen Rysslands största författare. Han skapade den psykologiska romanen.
Till hans mest uppskattade verk brukar man räkna Brott och straff, bröderna Karamazov och Idioten.
Det var början till det som kom att bli hans genre; romanen. Fjodor hade en väldigt sarkastisk humor. Dostojevskij påstod att människan inte alls var någon förnuftig varelse. Hon kunde enligt honom handla hur vansinnigt som helst bara hon fick driva igenom sin fria vilja.
Dubbelgångaren (1846), en inträngande studie i en personlighets gradvisa
sönderfall, det första provet på Fjodors psykologiska mästerskap, var
däremot före sin tid. Vita nätter (1848) med sin romantiska nattvandrare
och sin Petersburgsstämning är Fjodors mest lyriska verk.
Sättet att skriva på/spegling i hans verk
Dostojevskijs barndom har påverkat hans skrivande mycket. Han uttrycker ofta känslor från denna tid i sina verk. Ett exempel på det är hans bok Dubbelgångaren som handlar om en personlighets sönderfall. Det var början till det som kom att bli hans genre; romanen. Fjodor hade en väldigt sarkastisk humor och påstod att människan inte alls var någon förnuftig varelse. Hon kunde enligt honom handla hur vansinnigt som helst bara hon fick driva igenom sin fria vilja.
orka sa bengt
nu gick vi sa bengt!
nej sa jag.
polly tycker om mig å jag vet att det är sant... trallalala. de finns ingen annan som jag gillar likadant.. trallala igen
vi gick vi säger bengt.
han är så tjurig måste han va i mej.
nu gick han
. och jag.
nej sa jag.
polly tycker om mig å jag vet att det är sant... trallalala. de finns ingen annan som jag gillar likadant.. trallala igen
vi gick vi säger bengt.
han är så tjurig måste han va i mej.
nu gick han
. och jag.
